foderponnyn

Möjligheter och vägar i livet

Publicerad 2012-11-09 20:34:00 i Tankar,

I ens liv får man göra många olika val som påverkar livet. Olika stigar som leder olika håll, man måste bara komma på vilken väg man vill gå. 
 
I maj så blev det klart på en väldigt kort tid att vi skulle ta Conrad på foder och flytta hem honom till oss. 
De på Bärsta gård där Conrad stog förut visste inte att det var jag som skulle ta över honom utan bara att han skulle flytta. 
Nina kom fram till mig en dag och gav mig en enorm möjlighet.. 
Dom hade pratat och dom ville ha mig kvar på Bärsta och hade fixat en häst som jag skulle kunna ta för att växa på mig för att senare hjälpa till att rida Ulrikas hästar.. 

Bärsta är ett tävlingsstall som verkligen ser ut som en drömgård. Så enormt fin! 
Ulrika och Charlie som har gården tävlar höga klasser med sina super fina hästar och dom är verkligen duktiga. 
Den här chansen får man inte många gånger i livet.. 
Jag skulle då kunna satsa på min ridning, på hästsporten och ha riktigt bra möjligheter för att faktiskt komma långt. 

Men sen fanns det en annan väg till det här, och det var att få hem Conrad.. Att äntligen få som en egen häst, min dröm sen jag var 6 år.. 

Där stog jag, ännu ett val i livet som skulle påverka mitt liv enormt.. 
Men det här valet behövde jag faktiskt inte ens tänka på, jag hade en enormt möjlighet framför mig, men det var inte
den vägen jag ville gå, inte nu. 
Jag ville ta hem Conrad, utvecklas i min egna takt, ut och tävla då och då och bara ha kul med den ponnyn jag älskar. 



Utveckling

Publicerad 2012-10-30 19:57:00 i Tankar,

 
Började tänka på en sak idag efter ridpasset.. och det är hur sjukt mycket Conrad har lärt mig. 
Jag har ridit i ca 10 år men segt har det gått.. 

När jag var liten så var jag så himla rädd för alla sorts djur.. jag blev sen attackerad av en hund vilket inte gjorde saken bättre.. 
Mamma satt mig på en ridskola och jag fastnade för det här med hästar.. 
På hästryggen var det roligt, sålänge den inte höll på att busa, mamma fick alltid göra iordning hästen jag skulle rida och som tur var så har jag hela mitt liv varit väldigt kort så det var en bra ursäkt, att jag inte nådde.. 
 
Det gick antal år och det vart väl lite bättre, jag var dock inte helt kaxig när jag gick in till hästar jag inte kände eller hästar som jag visste var tjuriga.. 
På hästryggen vart jag också rädd såfort hästen gjorde något bus.. Ibland kunde jag till och med vilja sluta ridpasset.. 

I slutet av januari så stötte jag på Conrad.. 
På dom här 9 månaderna som jag haft honom har det hänt MASSOR. 
Ibörjan så var jag fortfarande lite rädd, han bockade vid galoppfattningarna vilket gjorde att jag en gång inte ens ville fatta galopp.. I stallet när man skulle sätta på täcket så sparkade han när man skulle sätta på bensnörena, vilket gjorde att det var mamma som fick sätta på dom varje gång.. 

Men medans tiden gick så hände det massor.. jag slutade vara rädd när han bockade och sparkade bakut och det vart mycket lättare med markhanteringen.. Han slutade iof att sparka med bakbenen men han har ju sina dåliga dagar då han inte är helt gosig.. 
 
Nu är jag en helt annan mäniska när det gäller hästar.. Jag blir inte rädd när Conrad börjar fåna sig när man är ute och rider och jag blir inte rädd när han blir totalt galen när jag ska byta galopp i ena varvet.. 
 
Conrad har även lärt mig att verkligen rida, visst jag kunde en del innan, men han har verkligen utvecklat mig något enormt! Han är bäst!
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela